Om en soffa kunde tala
Vad kan en blå soffa i ett fikarum säga om en arbetsplats? Jo, ganska mycket.
– Den här soffan är lite känd i akademiska kretsar runt om i världen. För några år sedan började vi använda den som exempel på hur vi har det här på CTF, och nu är det ganska många som har hört talas om våra
fikaraster, säger Per Kristensson,föreståndare på Centrum för tjänsteforskning.
I soffan träffas personalen spontant och avslappnat. Det är här man kan prata om den senaste hockeymatchen eller helgens middagsplaner, men det är ocksÃ¥ här som man snabbt hittar lösningar pÃ¥ problem och frÃ¥geställningar som man fastnat i.Â
– Det här är ju en mötesplats. Det finns en bild av att forskning är ett ensamjobb, men sanningen är ju att dagens forskning är komplex och kräver att vi pratar varandra. Över en kopp kaffe i soffan kan vi samarbeta helt oplanerat, säger Per.
En gång i veckan är det fredagsfika, då turas medarbetarna om att bjuda på något lite extra till kaffet. Alla kan inte sitta i soffan, men vid fikaborden runtom brukar samtalen flöda lika fritt.
– En fördel är ju att man sätter sig där det finns plats, och då blir det naturligt att man pratar med olika människor varje gång. Man lär känna varandra och får veta mer om vad alla gör i sitt arbete, säger Per.
Han berättar att det här sÃ¥ klart inte är nÃ¥got speciellt för CTF, det är sÃ¥ vi gör pÃ¥ mÃ¥nga arbetsplatser runt om i Sverige. Men i ett internationellt perspektiv sticker den svenska kafferasten ut. Det finns tydliga ramar, man ses pÃ¥ en bestämd tid och en bestämd plats, men utöver det sÃ¥ sker mötena helt fritt och utan tanke pÃ¥ hierarki. Det är ett inrutat sätt att fÃ¥ social avslappning, och det passar bra när man arbetar med innovationer och forskning.Â
– Några minuter i soffan kan ge nya impulser och ta en vidare i arbetet. Om inte annat så har man i alla fall haft en trevlig stund!
